Text: Ulla Moilanen & Heli Etu-Sihvola

TECKEN PÅ JORDBRUK

Det långvariga bruket av gravfältet i Luistari och de omkringliggande områdens gravfält antyder att här funnits en permanent bosättning. Skäror och liar, som använts för att samla in djurfoder och odlade växter, förekommer allmänt i de vikingatida gravfynden från Luistari.  På basis av de arkeologiska fynden och ett länge, in i historisk tid, pågående svedjebruk har man föreslagit att odlingstekniken under järnåldern kunde ha bestått av en kombination av fast åkerbruk och svedjebruk.

Djurbenen i gravarna i Luistari har identifierats som ben av svin, får eller get, nötkreatur och hund. Svinen är merovingertida, men dessa har inte påträffats i gravarna från vikingatiden, fastän man med säkerhet haft svin som husdjur. Det går inte att förena några fynd av hästben med den förhistoriska tiden i Luistari, men hästarna är synliga i fyndmaterialet åtminstone symboliskt, eftersom betsel redan ingick i gravfynden från merovingertiden. Dessutom har man påträffat delar är selar och piskor från olika perioder samt en rest efter en möjlig sadel. Rester av övriga husdjur man möjligen hade, såsom hönor och katter, har inte identifierats från Luistari.

I grav nummer 35 påträffades sländtrissor (KM18000:1434). Foto: Ulla Moilanen.

Fårsax som behövdes för att klippa får och bearbeta ullen. Flera stycken har påträffats i gravarna i Luistari. (KM18000:2028) Foto: Museiverkets bildsamlingar.

JAKT

Djurens päls är ståtligast på vintern. Tack vare sitt nordliga läge och de resurser som fanns till hands har man antagit att orsaken till rikedomen i Finland härrör sig från pälshandeln till Mellaneuropa och Mellanöstern. Man kan heller inte utesluta betydelsen av slavhandeln, men det finns hittills inga arkeologiska belägg för att den har existerat.

I Luistaris gravar hittats endast en liten mängd föremål som anknyter till jakt hittats (förutom spjutspetsar), men pälskläderna som de avlidna burit och skinnen som placerats under dem, eller som täcken, vittnar om att man utnyttjat skogens djur. Från Luistari har man hittills identifierat åtminstone skinn av husdjur och älgdjur bland annat i möjliga handskar (grav 90). I grav nummer 377 fanns björnpäls (Kirkinen, Lehtosalo-Hilander) och i grav nummer 283 fanns handskar möjligen gjorda av rävskinn (Kirkinen 2019: 66-67). I barngravarna nummer 118 och 139 hade skinn av varg och lo använts som underlag (Kirkinen 2019: 63).

Dessutom har man identifierat fågelfjädrar från dynor som man kanske haft under de döda (grav 390, Lehtosalo-Hilander 2000). I grav nummer 35 har det funnits en sorts axelmantel som möjligen gjorts av bäverskinn (Kirkinen 2015).

Fågeljakt i skogen. Foto: Ulla Moilanen.

FISKE

Fisket har varit en viktig näring, och i jämförelse med odlingen en säker inkomstkälla i trakten av Pyhäjärvi och Kumo älv. Det förhistoriska fisket i Luistari avspeglas ändå begränsat. I röse nummer 2 påträffades en stor fiskekrok (KM23607:126). Till fisket hör även ett litet ljuster som hittats på Luistaris område (KM20552:240).

Fiskarnas små ben bevarades i allmänhet dåligt och fiskarna var inte nödvändigtvis en del av Luistaris begravningsritualer. I undersökningarna av Kaukolas gravfält i Tyrvis påträffades ändå fiskrester (Salmo 1952:451).

Unga fiskare. Bild: Tuomas Myllylä.

SMEDENS YRKE

Järnet utgjorde det viktigaste materialet på järnåldern, eftersom man tillverkade järn för alla verktyg och föremål som användes i vardagen, såsom fiskekrokar och ljuster, yxor, fårsaxar, skäror, liar, betsel, kastruller och spikar. Således var både smedens arbete och järnframställningen viktiga och uppskattade kunskaper. Det har antagits att olika magiska uppfattningar anknutna till järnframställningen samt den specialkunskap som krävdes för att verka som smed gjorde att de som innehade dessa kunskaper betraktades som speciella personer. I Luistari har rikliga mängder slagg påträffats. Den uppkommer som en biprodukt av järnframställning. Slaggen har påträffats i alla gravrösen och ett av rösena innehöll över 270 kilogram slagg. Enskilda bitar av slagg har även lagts med i gravarna ibland – man har antagit att bitarna har en symbolisk betydelse.

Smeden i sitt arbete. Bild: Tuomas Myllylä.

En smeds verktyg har ofta ansetts indikera en smeds grav. I det nuvarande Finlands område har inga likgravar med dylika föremål påträffats, men det betyder inte att det inte skulle ha funnits smeder här. Frånvaron av verktyg har förklarats till exempel med att de kan ha använts i begravningsritualerna i symbolisk form. På så vis kunde de i graven ha ersatts till exempel av något järnföremål som smeden tillverkat (jfr Creutz 2003: 199). Symboliskt utbyte kan även förekomma i fråga om andra föremålstyper, eftersom åtminstone betsel och delar av selar ibland har ansetts ersätta hästar i gravarna (Pedersen 1997: 181-182). Då det gäller personer som hanterade järn kan det även ha funnits annat kunnande, eftersom smeden samtidigt kan ha varit en annan typ av hantverkare och specialist eller exempelvis jägare eller shaman (Barndon 2006: 102). Således kan de tyngdpunkter som lagts vid begravningsritualen ha varierat i olika situationer och fall, då en skicklig smed kan ha osynliggjorts i graven (Moilanen 2013: 79). Å andra sidan har de bandformiga järnspännen som påträffats i Luistari antagits ha tillhört en person som på något vis hade att göra med framställningen och bearbetningen av järn (Moilanen 2013: 83-84). Gravarna med bandformiga järnspännen har även påträffats i närheten av varandra (Lehtosalo-Hilander 1982b: 52), vilket kunde antyda att något förenat dessa personer då de levde.

Vikingatida spjutspets från grav nummer 80 i Luistari som tillhört en man (KM18000:2004). Foto: Ulla Moilanen.

Vikingatida yxblad från kvinnograven nummer 35 i Luistari (KM18000:1447). Foto: Ulla Moilanen.

Merovingertida spänne från en brandgrav i Vainionmäki i Letala (KM26563:230). Foto: Ulla Moilanen.

En vikingatida smeds verktyg. Städet och tråddragningsjärnet (KM2412) är påträffade i Räisälä. På bildens ses dessutom en större hammare (KM3336) från Kaland och en mindre hammare (KM2469) från Raseborg samt nitar och andra föremål (KM2912) från en merovingertida båtgrav i Yliskylä i Bjärnå samt en spik troligen även från Räisälä. Foto: Museiverkets bildsamlingar.

Bronstackor påträffade i Kjulo och gjutformar, en gjutslev och spännen påträffade på olika håll.
Museiverkets bildsamlingar.

Järnslagg från fyllnadsjorden i Luistaris grav nummer 12..(KM18000:1067). Foto: Ulla Moilanen.

En vintertida ässja i Härkänummis vikingaby i Eura. Foto: Ulla Moilanen.

KÄLLOR

Barndon, Randi 2006. Myth and metallurgy. Some cross-cultural reflections on the social identity of smiths, Teoksessa Andrén, Anders, Jennbert, Kristina, Raudvere, Catharina (Toim). Old Norse religion in long-term perspectives. Origins, Changes, and Interactions. An international conference in Lund, Sweden, June 3-7, 2004. Vägar till Midgård 8: 99-103.

Creutz, Kristina 2003. Tension and Tradition. A study of Late Iron Age spearheads around the Baltic Sea. Thesis and Papers in Archaeology N.S.A 8. Stockholm.

Kirkinen, Tuija 2015. The role of wild animals in death rituals–furs and animal skins in the Late Iron Age inhumation burials in south-eastern FennoscandiaFennoscandia archaeologica32, s. 101-120.

Kirkinen, Tuija 2019. Between skins ― animal skins in the Iron Age and historical burials in eastern Fennoscandia. Helsingin yliopisto.

Lehtosalo-Hilander, Pirkko-Liisa 1982b. Luistari II. The Artefacts. SMYA 82:2.

Lehtosalo-Hilander, Pirkko-Liisa 2000. Luistari IV. A History of Weapons and Ornaments. SMYA 107.

Moilanen, Ulla 2013. Merovingiajan (n. 550-800 jKr.) rautaiset sankasoljet Archaeology of Personhood  –teorian valossa. Pro gradu -tutkielma, Turun yliopisto. Historian, kulttuurin ja taiteidentutkimuksen laitos, Arkeologia,

Pedersen, Anne 1997. Similar Finds – Different Meanings? Some preliminary thoughts on the Viking-age burials with riding equipment in Scandinavia, Teoksessa Kjeld Jensen, Claus & Høilund Nielsen, Karen (Toim.) Burial & Society. The Chronological and Social Analysis of Archaeological Burial Data: 171-184.

Salmo, Helmer 1952. Satakunnan historia II. Rautakausi. Satakuntaliitto.