Text: Heli Etu-Sihvola

Då man grävde i marken framkom först ett lager av näver. På basis av de smycken och pengar som påträffades under detta lager noterade man genast att det rörde sig om ett fynd från slutet av vikingatiden: en kvinnograv från mitten av 1000-talet, som hade bevarats i sin helhet mitt ibland de andra gravarna.

Sommaren 1969 då utgrävningarna pågick var het och omständigheterna var därför särskilt svåra för de fynd som hade bevarats i den fuktiga och kalla marken. Pirkko-Liisa Lehtosalo-Hilander och hennes man Rauno Hilander beslöt att gräva ut graven vid kvällstid. Den fragila helheten som uppdagades packades in och fördes till laboratoriet i Helsingfors, där den slutgiltigt grävdes fram. Efter utgrävningarna inleddes en noggrannare undersökning av fyndmaterialet och fyndets betydelse började gestaltas.

Man estimerade att den påträffade ”Eurafrun” var ungefär 170 cm lång då hon levde. I de bevarade benen syns slitage av ålder såsom artros (Salo 2018). Hennes tänder uppvisade störningar i utvecklingen som kallas hypoplasi. Detta innebär att kvinnan vi kallar frun från Eura hade möjligen lidit av någon form av bristsjukdom i sin barndom eller av en långvarig sjukdom. Kvinnan hade också mist flera tänder innan hon avled i 40-årsåldern.

Grävningsbild: Eura-frun. Foto: Rauno Hilander, Museiverkets bildsamlingar.

I gravfynden ingår smycken och anglosaxiska mynt från slutet av medeltiden, vilka gav en noggrannare datering av begravningen, som troligen skett omkring år 1050 eller strax efter detta. Tidpunkten beror på hur länge mynten cirkulerade runt världen innan de begravdes med frun. De tunga bronssmyckena hade förgiftat marken för bakterierna och således hjälpt till att bevara de organiska fynden såsom textilierna. Det var ett mycket betydande faktum, eftersom textiler bevarats på olika ställen i så rikliga mängder att man på basis av fynden kunde återskapa ifrågavarande forndräkt från Eura i sin helhet. Det är den första rekonstruktionen av en dräkt som baseras på vetenskaplig forskning. Ur de bevarade textilierna kunde man ta reda på vilken typ av trådar som använts, hurdana bindningar som brukats samt färgerna och bandens möjliga motiv. Man rekonstruerade även bronsspiralerna som kantade tygerna, spännena, ringarna, armringarna, kniven och kedjegarnityren. Samtida kvinnor med Eurafrun har haft liknande smycken, exempelvis i grav nummer 35 i Luistari. På gravfältet i Köyliönsaari under tio kilometer härifrån påträffades en mycket liknande kombination av smycken under utgrävningarna.

Eurafruns gravfynd är utställda i Nationalmuseum. Knivslidan har ersatts av en liknande, som påträffats i Osmanmäki i närheten. Den är mycket lika den ursprungliga, som var så skör att den förstördes redan i utgrävningsskedet. En rekonstruktion av dräkten finns till påseende i Satakunda museum i Björneborg. Den alldeles första återskapade dräkten kan man stifta bekantskap med i Eura, i infocentret Den skrattande draken (Naurava lohikäärme). Tilläggsuppgifter om frun från Eura och hennes dräkt finns även till hands i Wikipedia samt i litteraturen som finns listad här på webbsidan.

Spännbuckla av Appelgrens D-typ ur grav nummer 14 (KM18000:1144). Foto: Ulla Moilanen.

Visste du?

Eurafruns dräkter har tillverkats i över hundra exemplar och hobbyverksamheten knuten till framställningen av forndräkter är fortsättningsvis livlig i Finland.

Euras forndräkt kan ännu kompletteras, eftersom arkeologen Tuija Kirkinen, som är expert på hår och fibrer, undersöker gravens pälsrester.

KÄLLOR

Cleve, Nils 1978. Skelettgravfälten pa Kjuloholm i Kjulö 2. Vikingatid och korstagstid, gravfältet C. Suomen muinaismuistoyhdistys.

Lehtosalo-Hilander, Pirkko-Liisa 1982. Luistari I. The Graves. Suomen muinaismuistoyhdistyksen aikakauskirja 82:1.

Lehtosalo-Hilander, Pirkko-Liisa 1982 (Toim.) Euran puku ja sen edeltäjät. Euran muinaispukutoimikunta 1982.

Lehtosalo-Hilander, Pirkko-Liisa 2001. Euran puku ja muut muinaisvaatteet. Euran muinaispukutoimikunta.

Salo, Kati 2018. Luistari osteological report. Life Histories in Teeth project.

Vajanto, Krista 2006. Euran emännän neulakintaat. Pro gradu. Arkeologia, Helsingin yliopisto.